Elina Vikström

Igår spelade jag The Sims 3 för första gången på flera veckor. Blir liksom inte av. Jag skulle tro att jag hann spela sönder det under min mellanstadietid, så nu blir det av någon anledning alltid så att jag gör något annat. Igår satt jag hursomhelst i ett par timmar och kände mig nördig - det var kul. För övrigt kände jag mig allmänt skröplig igår, hade ont i vänster knä, ont i huvudet och lite halvont i halsen. Idag är det bättre, tack och lov, man vill ju inte bli sjuk nu när det vankas långhelg.

Denna dag står tre lektioner på schemat - spanska, historia och engelska. Ändå känns dagen fruktansvärt dryg. Jag har helt tappat plugglusten, vill bara att det ska bli sommarlov någon gång så jag får göra vad jag vill. Det känns inte som att de här sista veckorna spelar så hemskt mycket roll. Men egentligen så är det ju nu man ska dra fram den allra sista energin och köra järnet innan vi slutar. Hm. Mitt hjärta motarbetar mitt förnuft. Känns bra.

Som ni säkert alla vet brukar jag lägga upp ”Me singing”-videos på YouTube lite nu och då, även om det varit lite tomt på den fronten på sistone. Och det är alltid lika spännande och kul när folk kommenterar. Tycker tittarna inte om det skriver de oftast någon sorts konstruktiv kritik, vilket alltid är bra, även om man förstås blir lite besviken över att de inte gillade sången. Dock så fick jag en kommentar idag som gjorde mig jätteledsen. Jag citerar:

”PLZ DO NOT DO THIS AGAIN IN PUBLIC U WILL GET POINTED AND LAUGHED AT. SRRY”

Tack så hemskt mycket, asumi001. Visserligen hör kommentaren till den video jag är minst nöjd med, men ändå. Så dålig är jag väl inte?

~

Och jag som hade en så bra dag fram tills nu :(

~

The faint tapping metallic sound reminded me of my dreams. My dreams, my hopes, my wishes. It reminded me of my despair when they’d been crushed. When I was a little boy, I really admired my father. He was a big, strong man, who always went to church on Sundays and earned his family’s living during the rest of the week. My father was an example of an ideal man - at least during the time I was young.

My father worked at a factory. He didn’t earn much money, and he was almost never at home, leaving our mother to take care of me and my sister. When he finally came home, he feel asleep as soon as he had eaten something. Still, I admired him. I wanted to be like him - no, I wanted to surpass him. My father was just a regular worker, so I decided that I’d become at least a factory supervisor.

I was so stupid while I was young. I was listening to the sound of the factory, a faint tapping metallic sound, and dreamt about my future. I made up plans for what to say when getting promoted to supervisor, not even thinking about how I would actually get there.

When I was eight years old, I was sent to work at a nearby factory as a messenger. I was running back and forth, delivering messages from the supervisors to the workers, and from one supervisor to another. I was amazed by the sheer amount of people working there - a lot of people looking just like my father. Many times I thought I saw him by some of the machines, but then I realized that he wasn’t working at the same factory as I did.

The days, the weeks, the months passed by. When I was ten, my father died. He had caught the flu, and never got better. My mother cried, and said that if he hadn’t worked at the factory, he would never have become sick. When I heard that, I got angry. Working at a factory was my life, my dream, and my mother thought that my dream was the cause?

As I lie here in my bed, dying by the flu at nineteen years of age, I realize that she was right all along. And the faint tapping metallic sound is heard through the walls of the our apartment - echoes of my dreams.

Åtminstone för alla människor som inte fått veta det än... hursomhelst!!

Vi har gjort intresseanmälan på en katt! Troligtvis lär vi alltså ha en härlig liten sibirisk katt i juli. Och för er som inte vet, så är sibiriska katter allergivänliga, och ser ut ungefär som norska skogskatter. Har för mig att de är lite mindre än de sistnämnda också. Här kommer hur som helst två bilder på honom! Den senaste togs för bara någon dag sedan. Observera att inte vi har tagit bilderna. De är från  - http://camillasibbar.blogspot.com  - .

Igår satt vi och funderade på namn. Vi blev ganska förtjusta i namnet Raziel (mitt förslag, hehe), som är namnet på en av Guds änglar och är hebreiska för ”Guds hemlighet”. Får se vad som händer...

Nu har jag inte skrivit på ett tag igen... men den här gången har jag faktiskt en giltig ursäkt. Har nämligen haft ytterst få lediga stunder i helgen.

Spenderade ungefär tolv timmar i stan på Kulturnatta - for hemifrån vid kvart övre elva och hem halv tolv. Det var jättekul, var med kompisar och lyssnade på musik. När vi inte hade något särskilt att göra satt vi på Vasakyrkan och snackade/åt sockervadd. Brände för övrigt 300 spänn på en Hayao Miyazaki-box med fyra filmer, men det var ändå totalt värt det.

Under söndagen hade jag också fullt upp. For hemifrån kvart över åtta på morgonen (underbart, eftersom jag inte somnade förrän typ ett på lördagsnatten), och anlände vid nio till Strömbäck. Ska ju arbeta som ledare på konfirmationsläger i sommar, och det här var förträffen. Det ska bli himla kul! Och att få pengar för att vara på konfa är ju inte helt fel. Kom hem runt fyra på eftermiddagen, och hade då inget som helst blodsocker kvar. Det enda jag ätit under dagen var en filtallrik och två mackor...

Idag har det också varit en intressant dag. Under typ hela förmiddagen var jag helt däckad; svår förkylning i kombination med pollen är ingen bra kombination. Lämnade skolan vid två eftersom jag skulle magnetröntga knät i Skellefteå tjugo över fyra. Vi (jag och mor) ville fara i god tid, vilket var bra, eftersom vi fick stå i en himla lång bilkö eftersom det var ett vägarbete på E4:an. Resultat: vi tog oss ungefär femtio meter på fyrtio minuter. Underbart. Magnetröntgen gick dock bra, inte alls lika mycket väntetid som i Umeå, middagen inhandlades på Max och promenad utfördes i det sköna vädret när man väl var hemma.

Nu går jag och lägger mig, är extremtrött, men skriver (förhoppningsvis) igen imorgon!

Snabbt konstaterande: jag vill kunna spela piano. Har ju min fina lilla keyboard hemma, men bara för det så blir man ju inte automatiskt duktig. Därför är det alltid lika fascinerande att se folk som faktiskt är duktiga på att spela. Och därför är YouTube en bra grej!

Kan inte låta bli att tycka att det är lite kul att se folk noja över att Spotify börjar kosta pengar. Det är roande för oss som inte bryr oss om Spotify att se våra motståndare plågas. Skadeglädje~

Kom över till YouTube, alla snåla människor - kom till den mörka sidan...

Känner mig, minst sagt, skum. Det här poppade liksom upp i hjärnan på medicinen. Tanken är att det som är inom parantes är det personen i texten tänker, och det som inte är inom parantes är det personen säger.

I wish you good, I wish you well

(I hope you fall down to Hell)

You know I love you, know I trust you

(Not one word you’re saying is true)

And of course I’ll let you know, of course I’ll let you know

(There is a little thing I want to show)

I’ll do whatever you wish, once I’ve shown you

(When I have, there wont come another word from you)

Listen to my voice, and close your eyes

(Now I’m going to rip off your disgusting disguise)

Oh, how I love that smile your wear

(I can barely wait for it to disappear)

You know I love you, don’t you, dear?

(I want to see you cringe in fear)

I wish you good, I wish you well

(And now you’ll fall down to Hell)

Tisdag morgon definieras, för mig, med ordet ”sovmorgon”. Jag kan inte påstå att jag faktiskt sover när jag har sovmorgon, jag går upp samma tid ändå, men sovmorgon är för mig samma sak som ledighet. Ungefär som att jag stigit upp två timmar tidigare än jag behöver, och därför har en massa dödtid att fördriva.

Dagens dödtid fördrevs genom att läsa Midnight Sun och ta vaccin mot livmoderhalscancer. Och nu sitter jag på skolan med Madde och diskuterar pengar, snålhet och välgörenhetsorganisationer. I väntan på hörförståelse-nationella i spanska. Önska mig lycka till!

Upptäckte denna låt i förrgår, förresten - enjoy!

Spöregn borde inte vara tillåtet i maj, och särskilt inte nu i mitten av maj, då det ska börja vara sommarväder. Likväl så regnar det, och vi har friidrott efter lunch. Underbart. Förhoppningsvis har Ralph (idrottsläraren) lite förståelse för stackars små gymnasieelever som vill vara inomhus, men troligtvis inte....

För övrigt tänkte jag skriva det här inlägget nu på morgonen, innan jag for till skolan, men det failade. Detta p. g. a. att jag först ville kolla de sidor jag är stammis på, varav en är en fin liten sida med anime-recensenter (tror inte att det heter så, men ni fattar nog vad jag menar ändå). Denna sida ledde mig till en serie vid nam ”Deadman Wonderland” vilken jag ögonblickligen förälskade mig vid. Yay på postapokalyptisk, samhällskritiserande fantasy-serier!

Gött att sitta i cafeterian med vänner och ha en Ahlgrens bilar-påse bredvid sig (visserligen tom, men ändå). Det som är bra med cafeterian är att det är hög ljudvolym, så det spelar ingen roll om man spelar musik, folk hör inte över surret. Hursomhelst är det just nu mental förberedelse inför matteprov som står på schemat. Andas in, andas ut, andas in, andas ut. Hehe, det är roligt att skriva ”andas”. Det går i ett flow, liksom, så det blir lätt att skriva.

Ikväll: middag med kyrkfolk + godis-VM på Vasakyrkan. Inte helt fel.

Random rubriker for the win! Men ärligt talat, måste tänka på det här oftare. Citatet (som jag kom på för en halvminut sedan) innebär att du ska lämna det förflutna bakom dig. Något jag har väldigt svårt att göra, med andra ord. Hela förra veckan var jag deprimerad på grund av de dåliga provresultat jag fått, nu är jag lite mindre deprimerad men har tappat nästan allt mitt självförtroende angående prov. Matte känns fortfarande hyfsat lugnt - alltså mpste jag få ett MVG på provet på fredag också för att det ska kännas bra. Vill inte tappa förtroendet i alla ämnen.

Förresten, provet är på fredag den trettonde - underbart. Första videon på flera månader - känns bra ^_^

Min allergi, eller rättare sagt min nästan-allergi, är inte sams med mig. Sedan sommaren innan nian har jag ätit mjölkprodukter regelbundet utan problem. D. v. s. om jag inte tränar. Så fort jag får upp pulsen, så sväller hela mitt ansikte upp om jag ätit mjölkprodukter strax innan. Det var i alla fall det vi trodde fram till idag. Tidigare har det alltid varit så att det dykt upp under en promenad eller cykeltur eller något dylikt.

Dagens middag var risgrynsgröt (eftersom vi var för lata för att laga något ordentligt). Sedan fick jag för mig att göra som de gjorde på Mästarnas Mästare igår, alltså hålla upp armarna i luften så länge som möjligt. Lyckades faktiskt hålla i tjugo minuter, stolt!! Men men, hursomhelst, tydligen klarar inte kroppen av ens det. Trodde att allergin bara reagerade om jag fått upp pulsen, vilket jag inte fått nu, men tydligen inte. Så nu ser jag ut så här, och det är ändå mycket mindre än det var för ett tag sedan... wunderbar.

Många av den här världens ord är ännu outsagda. Kanske har de passerat i dina tankar någon gång, men du kommer inte ihåg dem, eftersom orden ännu inte finns. Du tror att det är någon sorts förkortning, eller att din hjärna har fått kortslutning. Och så passerar de orden, helt utan bemärkelse. De kanske är vackrare än alla ord som redan finns, eller så beskriver de en känsla helt perfekt, till skillnad från de redan existerande orden. Kort sagt, så kan de outsagda orden betraktas som de rätta orden, och de existerande som sämre alternativ. Många av de rätta orden kommer aldrig att bli uttalade. De finns ju inte, och därför är de automatiskt fel.

Och ingen vill ju säga fel.

Idag har vi det fantastiska, fina, vackra, underbara islamprovet! Och jag tror inte jag kan allt... förhoppningsvis gör jag väl det, men det gjorde jag på förra provet också, och då fick jag bara VG. Så, vad göra nu? Svar: speedplugga innan skolan, speedplugga på historian (host host), speedplugga på håltimmen innan provet. Och från det där kan man dra slutsatsen att det kommer bli en väldigt dryg dag. Men så har vi också spanska, och eftersom det är övning inför nationella är det inte särskilt svårt, och svenska, som lär vara slappt som vanligt. Så det väger upp, liksom.

Jag har inte hunnit läsa mina fina böcker som ligger i högar på skrivbordet... sorg.

Hallo hallo. Fick precis veta att vi inte har någon naturkunskap idag tack vare att vi har engelskanationella nu på morgonen. Ganska skönt, om jag får säga det själv. Är inte sådär jättestort fan av naturkunskapen (vilket är lite konstigt om man går natur, antar jag). Grejen är att vi bara har grön biologi hela tiden, och grön biologi är i särklass det ämne jag ogillar mest. Vit biologi är helt okej, men grön... usch. Tråkigt som tusan. Så, hursomhelst, det är jag glad för. Och engelskan lär väl inte vara något svårt heller. Vi ska skriva någon sorts uppsats, och det brukar aldrig vara något problem.

Önska mig lycka till!

Dagens spontana tanke: vi lever verkligen ett monotont liv. Veckorna är i princip precis likadana, men av någon anledning känns de nya trots att man upplevt dem flera gånger tidigare. Det finns bara små avbrott i vardagen som antyder att man inte upprepar samma tidsperiod om och om igen. Och då syftar jag självklart på att Usama Bin Laden är död.

Ska jag vara ärlig, så bryr jag mig inte överhuvudtaget. Jag menar, det lär ju troligtvis inte göra någon skillnad alls. Det finns gott om sjuka personer som kan ta över efter honom, så i slutändan blir det likadant ändå. Det blir bara det att al-Quaidas (stavar man det så?) ansikte utåt blir någon annan istället för UBL. Så det så.

Jag tror att jag precis fick en anledning att sätta mig vid matteboken för att få något att tänka på. Såg nämligen precis Rebecka Blacks ”Friday”, och har bara en sak att säga: USCH. Texten är hemsk, sången är inte bra alls, musikvideon är fruktansvärd... vad finns mer att säga...? Det var verkligen inte något jag ansåg bra. Fast det var kul att se hur nya negativa kommentarer kom in hela tiden (YouTube). Under tiden jag såg på videon kom det tydligen in 150 nya kommentarer. Det säger något om hur många det är som ser på det där misslyckandet.

Har för övrigt varit och tränat, så nu blir det duschen och sedan matteboken. Kuuul. Kanske lägger mig och läser lite innan jag somnar. Förresten såg jag att vi har ”uteaktivitet” på idrotten imorgon. Hu, tänk om vi har konditionstest?? I så fall är jag helt körd. Min kondition är inte existerande just nu. Jag kan cykla fort och länge, men det är en helt annan grej att springa/jogga. Det anser iallafall jag.

Är otroligt fascinerad över att folk fortfarande kollar den här bloggen. Jag menar, jag är ju inte precis aktiv på inläggsfronten längre. Nåja. Vi kan kalla det för en bloggpaus som nu (förhoppningsvis) är över. Eller något liknande.

Vaknade halv tolv idag. Vilket betyder att jag inte lär somna när jag vill det. Oftast så brukar jag kunna somna när som helst utan problem (stolt), men eftersom det är söndag så bör det gå... dåligt. Det är något med söndagar som gör att det alltid händer något misslyckat/att hela dagen blir extremt tråkig. Idag kan jag faktiskt inte påstå att det har varit en tråkig dag, så med andra ord så kommer något misslyckat att hända. Fast just det där med att vakna sent kanske ses som ett misslyckande...? Who knows.

Yay för att bilderna blev upp och ner.....

Man skall utnyttja vinden så mycket som möjligt ^_^

Himlen var väldigt blå och fin igår <3