Elina Vikström

There was once a little dream. No one knew who had dreamt it. It was really such a small dream. This made the little dream think.

”I don’t want to disappear... How can I make people dream me?”

The little dream thought and thought, and at last had an idea.

”I will make people stray into me, and let them create their own world!”

~

The first Alice was a gallant red one, wielding her sword in Wonderland, slicing down everything in her way. She was followed by a red path.

This Alice was locked away deep into the forest, as punishment for her sins. If it weren’t for the red path that she had made, no one would know that she had ever existed.

~

The second Alice was a fragile blue one, he sang his song in Wonderland, filling the world with madness, creating a blue world of madness.

This Alice, a blue rose, was shot by a madman, and the blue turned into crimson red. Everyone loved him as he died, and then he was forgotten.

~

The third Alice was a little green one, showing her beauty to all of Wonderland. She charmed all the people into following her every word, a created a strange green country.

This Alice was the queen of the country, but became mad because of a distorted dream. She cringed in fear of death, and wanted to forever rule the country, always maintaining her youth, even if she had to take it from others.

~

During this reign, two children went into the woods. They had a tea party under rose trees. The children got an invitation from the castle - a trump card of hearts.

The fourth Alice was a pair of twins, curiously exploring Wonderland. It wasn’t long since they arrived, but they had already opened many strange doors. The stubborn older sister and the smart younger brother were the closest to create the ideal Wonderland, but then they happened to stumble upon the first Alice.

This Alice was never awakened from her dream, and they were doomed to forever wander Wonderland.

~

Det var detta jag sysslade med när resten av mitt sällskap spelade CoD. Känner mig faktiskt ganska nöjd med översättningen, synd att låten går i en så mörk tonart, annars skulle jag göra en fandub......

~

Akaku akaku akaku yurete

Yume no yume no hate e Hanarerarenai

 

Röda, röda, blodröda drömmar

Vi tar oss aldrig härifrån, även om vi ser slutet

 

Mou nando mo akiramete wa oshikorosu tabi

Ikiba no nai kanjou ga me o samashiteku

Kegare no nai sono hohoemi zankoku na hodo

Tooi sonzai da to wakaru yo

 

HUr många gånger har jag gett upp, jag har tappat räkningen

Har förlorat alla de känslor som jag älskade en gång

du har ett leende som vet precis hur perfekt det är

och du är så långt borta att det plågar mig

 

Ienai kizu kokoro mushibamu dake na no ni

Yami no (naka ni) ima mo (yadoru) omoi o osaekirenai

 

trots att ett oläkbart sår äter upp mig inifrån

så kan jag (inte) glömma bort (glömma bort) de mörka tankar som finns inom mig

 

Akaku akaku akaku yurete

Yume no yume no hate e

Deatte shimatta unmei ga mawaridasu

Dare mo dare mo shiranai himitsu

Ochite ochite ochite

Mou modorenai tsumi o kizande mo kitto

 

Röda, röda, blodröda drömmar

vägen är suddig framför mig

ödet började verka när jag mötte dig

En hemlighet som inte nått någons öron

Hela min kropp skälver

Det är en avgrund jag inte kan backa ifrån, jag vet

:

Kodoku no fuchi arukinagara sukuwareteita

Donna toki mo kawaranai RIARU na hitomi

Demo hikari ga mabushii hodo umareru kage wa

Fukaku iro koku shinobi yoru yo

 

Jag blev frälst när jag vandrade på avgrundens rand

av ett par ögon som visade mig precis hur verkligheten är

men skuggan visar sig endast när solen är uppe

den drar sig långsamt närmare mig

 

Futatsu no kodou marude awase kagami you ni

Niteru (keredo) chigau (itami) mugen ni tsuzuiteiku

 

Två hjärtan slår precis i takt med varandra

De är lika (men) ändå (olika), de slår båda i evighet

 

Akaku akaku akaku moete

Subete subete keshite

Kanau koto no nai maboroshi ga ugokidasu

Tsuyoku tsuyoku hakanai yoru o

Koete koete koete

Nogarerarenai tsumi ni oboretemo kitto

 

röda, röda, blodröda flammor

äter upp allt i sin väg

och en dröm om framtiden förverkligas

Den flyktiga men ändå långa natten

kommer att ta slut någon gång

Men mörkret finns kvar, jag kommer aldrig kunna fly, jag vet

 

Akaku akaku akaku yurete

Yume no yume no hate e

Deatte shimatta unmei ga mawaridasu

Dare mo dare mo shiranai himitsu

Ochite ochite ochite

Mou modorenai tsumi o kizande mo kitto

 

Röda, röda, blodröda drömmar

vägen är suddig framför mig

ödet började verka när jag mötte dig

En hemlighet som inte nått någons öron

Hela min kropp skälver

Det är en avgrund jag inte kan backa ifrån, jag vet