Elina Vikström

Och så var man tillbaka igen! Eller rättare sagt, jag var tillbaka från körresan igår klockan tre, men jag var helt enkelt alldeles för trött för att skriva något inlägg.

Körresan i sig var superb. Efter att ha åkt specialbeställd buss till Övik for några till Paradisbadet och resten (inklusive jag och några av mina kompisar) gick på stan. Jag var på jakt efter en vårjacka och hittade en lämplig kandidat, men jag köpte den inte. Jag är inte en sådan människa som gillar att köpa första bästa av någonting. Det känns som att man alltid hittar något bättre dagen efter. Lyckades hitta ett par skor som jag förälskade mig i, men mina föräldrar förbjöd mig att köpa dem (rådfrågade via telefon). Så det hela slutade med att jag investerade i ett sudd, ”Veronika bestämmer sig för att dö” av Paulo Coelho och ”1Q84” av Haruki Murakami. På kvällen upptäckte jag min oförmåga att hantera en situation där jag måste hålla koll på fyra korthögar samtidigt och numera känner jag en stark motvilja när jag tänker på kanelburkar. Enough said.

Söndagens konsert gick finfint, trots att jag hade mer eller mindre ont i magen under hela dagen. Innan konserten, när vi repade, hade jag jätteont och var tvungen att lägga mig på en kyrkbänk och sjunga eftersom jag inte klarade av att stå upp. Samtidigt bad jag till Gud att göra min mage bättre så att jag skulle ta mig igenom gudstjänsten utan problem. Och, tro det eller ej, han besvarade mina böner. Oavsett om det var slumpen eller ej så hade jag hursomhelst nästan inte ont alls under själva konserten. Mitt solo gick jättebra, och jag tror att vi sjöng ”Let freedom ring” bättre än vi någonsin gjort förr. Var överhuvudtaget jättenöjd när hela grejen var över, och fikade i godan ro med resten av kören. Med fikat återvände även mitt magont, så hemresan var väl inte helt fantastisk kanske. Resten av kvällen spenderade jag i sängen med min dator och gjorde medicinarbete och läste Hungerspelen samt såg klart ”Level E”.

Min måndag kan man väl säga lite ditt och datt om. Var på jordnötsprovokation på sjukhuset och har därmed fått veta att jag kan äta jordnötter utan problem, vilket gör mig väldigt glad. Jag läste ut Hungerspelen, vilket gjorde mig väldigt glad (eftersom jag var nöjd med slutet). Jag gjorde färdigt medicin-KeyNoten, vilket gör mig väldigt glad. Men sedan var jag tvungen att vänta i totalt fem timmar och fyrtiofem minuter, vilket var väldigt långtråkigt.

~

All ära till folket som orkat läsa ända hit. Jag skulle nog ha givit upp vid ungefär hälften och kollat på någon blogg med en ägare som skriver kortare inlägg än så här...