Elina Vikström

Åh, vad jag älskar denna serie. Älskar, älskar, älskar. Och jag älskar den engelska dubbningen. Jag brukar hata dubbningar, det är alltid bättre på japanska - men inte här. De engelska röstskådespelarna är mycket bättre än de japanska, som också är väldigt bra. Om det finns någon där ute som känner sig manad, se den!!

Jag är verkligen seg på att skriva inlägg. Borde ha skrivit något mer igår, men det blev liksom inte av. Kan ju snabbskriva om min kväll, eftersom jag ändå inte har så mycket intressant att skriva om. For och tränade efter skolan, cyklade 22 km - ganska nöjd med mig själv. Fick skjuts av mamma hem, varpå hon och brorsan for iväg på match. Jag var ensam hemma, eftersom pappa var på brandövning. Tänkte att jag skulle baka chokladbollar till pappas födelsedag (som är idag). Hade bara ytterst lite deg kvar när pappa ringde och berättade att han skulle komma hem om några minuter. Paniiik. Blev att snabbt göra de sista, slänga in pärlsockret i skafferiet och burken med chokladbollar i frysen, ställa in tallriken i diskmaskinen, gömma undan den smutsiga bunken i ett skåp och gömma mått o. dyl. under en upp-och-nervänd gryta. Hann precis innan pappa kom in genom dörren. Hävdade att jag lovat mamma att diska, och kunde således röja undan bevisen under tiden pappa såg på hockey.

Hehe. Det var nästan kul.

~

Snabbt inlägg innan engelskan börjar: jag gillar att hela klassen sitter vid datorn (på ett eller annat sätt). Men folk snackar åtminstone med varandra, så den sociala delen är det inget fel på.

Lyckades faktiskt få ganska mycket gjort på historian. Upptäckte att jag tydligen inte sparade det jag skrev förra gången, nästan ett helt A4. Så det var bara att skriva om igen. Det positiva med den händelsen var väl att jag fick extra övning, antar jag.

Nu börjar min lektion (läraren är inte här, men ändå), så nu skriver jag inte mer. Nu kom han.

Och nu är lektionen slut. Bra koll man har.

Gött att lyssna på hur Madde och Louie leker piano. Det är ganska underhållande. Just nu bråkar dem om vad som är ett ackord och vad som inte är det. Känns lite fult att man inte kan delta i diskussionen. Hmm. Jag borde lära mig lite mer musikteori, antar jag.

Jag glömde min Risifrutti hemma, suck. Ska träna efter skolan, så jag kommer inte hem förrän kvart över sju. Lämnade plånboken hemma eftersom jag trodde att jag inte skulle behöva den, och sedan visade det sig att Risifruttin fortfarande ligger i kylskåpet. Väldigt lyckat av mig. Tack och lov att lunchen var god, så att jag fick i mig lite mat i alla fall.

~

Bara en lektion kvar! Yay! Och så är det slappsvenska, så det går nog bra. Kan inte förneka att jag känner mig lättad. Matten gick verkligen hemskt imorse - min hjärna funkade inte alls. Och då menar jag inte alls. Det var helt sjukt - kände mig jättedum. Usch och fy. Skyller på att det var måndag morgon (förmiddag).

Nu sitter typ allt folk utom jag (och några få andra) och spelar CoD. Fast det verkar inte gå så jättebra, servern krånglar tydligen. Och precis när jag skrev det där så ordnade det sig. Betyder det att någon försöker motbevisa mig...? I’m looking at you, Jesus.

Och så var det måndag. Igen. Veckorna är alldeles för korta för att man ska kunna uppskatta en ny veckas intåg ordentligt! Måndagar är bara så... sövande. Så fort det blir måndag, så ställer kroppen in sig på att sova, typ. Inte praktiskt.

Kan inte heller påstå att jag är särskilt peppad på skidor heller, med tanke på hur det gick förra gången. Plus att jag måste ha med mig skidorna på bussen en gång till. Tack och lov för sovmorgon i alla fall.

Känner att jag börjat dagen med en ”positiv” inställning.

~

Om jag får säga det själv så mår jag ganska bra nu. Är nyduschad, har läst klart min bok, har precis sett sista avsnittet av Vampire Knight Guilty, och har inget jag måste plugga på. Faktiskt en söndagkväll som jag kan uppskatta.

Återstår bara att fundera ut vad man ska göra resten av kvällen, då. Tror jag ska börja läsa sista Hungerspelen-boken. Och sitta vid datorn en smula och läsa någon random manga. Hmm. Jag är ganska enformig av mig - gör aldrig något som jag inte brukar göra (läser, sitter vid datorn, tittar på tv, tränar, pluggar). Betyder det att jag har ett tråkigt liv...?

Förresten!! Gårdagens middag: hästfilé och klyftpotatis. Förlåt mignär jag säger detta, alla hästälskare, men det var nog det godaste köttet jag ätit någon gång. Det var verkligen helt underbart gott (men dyrt - 199 kr kilot)!

Hmm. Min hjärna har börjat spåna på idéer till en ny historia. Jag vill skriva en fantasy (som vanligt), och min huvudkaraktär ska inte vara huvudkaraktär, så att säga. D. v. s. min huvudkaraktär är inte "den utvalde" som ska rädda världen. Han ska bara hjälpa "den utvalde" att rädda världen. För övrigt så har jag bestämt mig för att den utvalde ska vara en arrogant, bitchig kvinnokarl. Hehe, det här kan bli kul.
  Fast jag har ingen som helst aning om hur den utvalde ska rädda världen, och vad han ska rädda den från. Nåja, jag har ju ingen brådska.
~
*Omoidoori = Just as planned (det är en insider-grej...)

Fördelar med blåbärspaj: Underbart gott.
Nackdelar med blåbärspaj: Man får grå tänder av den.
~
Är för tillfället i mormor och morfars hus, och sitter vid datorn nu när de ser på hockey. Förstår inte det nödvändiga med hockey, men...... Har ätit blåbärspaj (överraskning), varit på byn och köpt godis, konstaterat att jag kommer hinna läsa ut min bok innan vi far hem imorgon, samt att en del människor är väldigt ensamma. Läste i tidningen om att det var någon som legat död i sin lägenhet i tre år innan några bredbandsinstallatörer hittade kroppen. Stackars snubbe.
~

Nån random människa på YouTube anser att vi som gillar Death Note är patetiska, och den värsta sortens anime-fans. Feel the anger rise~

Skrivet före provet:

OMG OMG OMG!!! Det här känns inte bra alls. Möjligtvis så beror det på att mer än hälften av den normala klassen fick IG på provet. Annars hade det nog känts bara bra, som vanligt. Morr, klassen sabbade mitt självförtroende. Men det får gå som det går - jag pallar inte bry mig längre (observera att detta är en total lögn).

Önska mig lycka till.

~

Skrivet efter provet:

Det där gick myyycket bättre än vad jag väntat mig. I början så höll jag på att faila på en uppgift, men jag skyller det på att jag var nervös. Gick tillbaka och rättade det senare. Faktiskt så ansåg jag mig inte ha problem med någon uppgift (bortsett från ovannämnda), men jag vill inte bli för självsäker heller. Vem vet, jag kanske helt har missuppfattat en del grejer och får typ G. Tror inte att jag fick IG, i alla fall. Nu är det hursomhelst medicin, och jag slutar om några minuter - nice! Ska bli så skönt att få komma hem tidigt för en gångs skull. Ska packa lite grejer inför helgen, och sedan ta lite glass. Inte helt fel ^_^

~

Jag ska se Higurashi No Naku Koro Ni i helgen. Jag SKA!! Jag vägrar fega ur den här gången!!!

Jag har en känsla av att den här dagen kommer att bli en trevlig dag. Vet inte riktigt varför, den är inte speciell på något sätt, dessutom har jag fortfarande ont i magen. Det försvann inte under natten som jag hade hoppats.

Nu är det hursomhelst spanska, blir väl att öva på växlingen mellan preteritum och imperfekt. Inte särskilt svårt. Sedan blir det historia, och där ska vi bara öva på att skriva brev till Gustav III, plus att vi ska lyssna på en genomgång om nyss nämnde kung. Efter lunchen är det håltimme, så då ska jag promenera på löpbandet lite, och efter religionen slutar jag. Så himla skönt att sluta tidigt.

Tänkte ta 15.15-bussen hem och hoppa av vid Ica, där jag ska köpa mammas födelsedagspresent, och sedan sätta mig på biblioteket för att läsa ut och lämna igen min bok.

Och ikväll blir det väl att plugga matte, antar jag. Ååh vad roligt - fast nä.

Är nu äntligen hemma igen, efter ungefär femton timmar i skolan/stan. Blev omkringdragen av Lotta till olika affärer, vilket är bra eftersom jag aldrig själv tar några initiativ angående shopping, varpå jag sedan satte mig på Café Station och läste min bok. Fascinerades över att det snöade ute, trots att det snart är april. Jag trodde att våren hade anlänt, men tydligen inte. Läste hursomhelst i ungefär två timmar innan jag promenerade till Tre Kronor för att ha god tid på mig att äta innan körövningen började. Beställde pasta bolognese, det var jättegott. Hade ätit klart ungefär klockan sex, sedan läste jag i ytterligare tre kvart innan jag började dra img mot kyrkan. Blev lite förvirring orsakad av ett fåtal oklara sångtexter, men annars inga större problem. Fick sedan skjuts hem av min kära mor.

Så nu är jag hemma, och ska fortsätta läsa min bok. Nu har jag bara 90 sidor kvar, så jag gör framsteg! Med tanke på att jag slutar tidigt imorgon så lär jag hinna läsa ut den. Tror väl inte ni intresserar er så mycket för om jag läst ut en bok eller inte, men ni får veta det ändå, vare sig ni vill det eller inte.

~

TV-versionen av Sanningens svärd, "Legend of the Seeker". Är bra om man inte läst böckerna, för då stör man sig bara på hur mycket de sabbat originalhistorien. Men det går inte att förneka att Craig Horner är s-n-y-g-g.

Då var man på skolan igen, då. Eller rättare sagt så har jag redan varit här i en kvart, tjugo minuter. Det är väl onödigt tidigt, men det är bra, för då hinner jag gå igenom läxor och sådant innan skolan börjar. Nu ska jag läsa igenom NO-anteckningarna en sista gång, och sedan kolla lite på samhällskunskapen. Vi ska redovisa en grej i tvärgrupper, och jag har en känsla av att man borde skriva lite mer än man redan gjort......

Nu har jag bara 180 sidor kvar av boken. Känner mig ändå hyfsat duktig, med tanke på att jag var tvungen att plugga igår (såg på House också, men den detaljen struntar vi i). Undrar om vi har klassråd idag eller inte. Lär väl hursomhelst stanna kvar i skolan, oavsett om vi har det eller inte. Har ju körövning ikväll, och det kändes väldigt drygt att åka buss i trekvart, vara hemma en och en halv timme, och sedan åka buss i trekvart till. Jag sitter hellre på biblioteket och läser min bok. Ska plugga lite matte också, tänkte jag (med lite godis nära till hands, hehe).

~

= allmänt dåligt underlag att promenera på. Och så glömde jag att nämna att gruset som smält fram lite här och var är grymt drygt. Har fått sten i skorna två gånger på en dag (fast då kanske man borde klaga på skorna snarare än underlaget).

Sitter just nu hemma, och anser mig ha pluggat klart inför provet. Det känns ganska bra, jag tror inte att det kommer att vara särskilt svårt. Annat blir det nog med matteprovet på fredag... men det ligger ändå långt fram i tiden (okej, tre dagar är inte lång tid, men ändå).

Har även insett att jag har en bok som ska vara inlämnad på torsdag, och jag har över tvåhundra sidor kvar att läsa. He. He. He.

Måndagkvällar är ju som de är. Det känns som att tiden går äckligt sakta, men man får ändå inte något gjort. Har suttit och pluggat naturvetenskap ett litet tag, men det känns bara onödigt - kommer typ ihåg allt vi ska ha på provet från när vi hade det i nian.

Middagen blev minst sagt... intressant. Jag och mamma hade varit och storhandlat (så nu har vi sju paket fil i kylen), och köpt kebabkött och pitabröd. Vi har inte ätit det på evigheter. Så lade mamma ner köttet i gjutjärnsgrytan utan att lägga i något fett i botten, vilket inte riktigt är som man ska göra. Hursomhelst så brände ett lager fast i botten, och vi var tvungna att flytta köttet över till den vanliga stekpannan. Då gick det bättre. Sedan skulle vi värma pitabröden i ugnen och glömde starta klockan. De lyckades på något sätt bli perfekta ändå. I slutändan så blev det en god måltid, iallafall.

Idrotten idag var ju intressant. Blev förvånad över min egen dålighet (tror inte det är ett ord, men det känns som det bästa). Det gick hemskt. Tror att jag föll åtminstone tio gånger. Längdskidor är inte riktigt min grej. Men jag hade ju åtminstone tur med vädret.

~

Det finns många ögonblick i ett liv. Alltför många för att man ska kunna komma ihåg dem alla. Du har sett allt för många blickar för att ha kunnat urskilja mina. Du har hört för många suckar för att inse att mina är lite annorlunda motför de andra. Du har hört för många ord för att förstå hur svårt det var för mig att säga mina.

Du var alltid en sådan människa, en sådan som inte såg. Som inte insåg. Som inte hörde. Som inte förstod. Och ändå var du så hemskt underbar, att jag inte kunde sluta tänka på dig. Du var en sådan som etsade sig fast i minnet, och som alltid dök upp i tankarna när man minst behövde det.

Du betedde dig på ett väldigt speciellt sätt. Du var aldrig för undanskymd, och aldrig för utstående. Du var alltid tillräckligt synlig för att aldrig kunna lämna mitt synfält. Du var alltid tillräckligt undanskymd för att jag skulle behöva söka upp dig, och fråga var du var.

Du var du, och det var därför jag var tvungen att hata mig själv. För att jag inte var du. Du var för perfekt för att jag någonsin skulle våga visa mig, du var för långt upp för att jag skulle ha någon möjlighet att nå. Även om jag hoppade så var du precis utom räckhåll.

Du var du, och det var därför jag var tvungen att lämna allt bakom mig. För att du var allt jag behövde. Du var för fantastisk för att motstå, för frestande för att jag inte skulle ge upp allt jag hade. Dina leenden var allt jag behövde för att klara mig.

Du var du, och det var därför jag var tvungen att klippa alla band. För att du var den enda jag kunde ägna mig åt. Det band jag hade till dig behövde för mycket vård för att jag skulle kunna vårda banden till någon annan. Du var det jag prioriterade.

Du var du, och det var därför min värld föll samman. För att du inte gav tillbaka ett uns av det du tog.

Hemma igen! Har varit på gymmet och tränat en snabbis (bara typ 50 minuter), men känner ändå att benen är möra. Antingen så tränade jag hårt som tusan eller så är jag hemskt otränad. Tror mest på alternativ nummer två, om jag ska vara ärlig.

Är det bara jag som tycker att det är söndag hela tiden? Typ dubbelt så ofta som alla andra veckodagar? Om jag fick bestämma skulle man slopa söndagen helt och istället ha två lördagar. Men det blir liksom inte fixat bara för det, eftersom dagen rent tekniskt sett fortfarande existerar. Hm. Svårt läge.

Jag borde verkligen städa mitt rum. Det ser för hemskt ut. Stolen syns typ inte för alla kläder, och skrivbordet är... inte vackert, så att säga. Om jag vore rik skulle jag anställa en städare. Fast då skulle jag å andra sidan bli paranoid och tro att nyss nämnde städare skulle hitta något att utpressa mig med (har ingen aning om vad detta utpressningsmedel skulle kunna vara, dock).

~

Så här vill jag se ut när jag blir stor! Eller kanske inte......

Jag har verkligen kommit ur bloggartakterna. Det blir aldrig något av det längre, liksom. Är alldeles för lat för att skriva något inlägg, trots att jag redan har ett färdigskrivet i huvudet. Borde skaffa mig ett lager av nonsensinlägg som inte handlar om något särskilt, bara utifall att jag inte orkar komponera ett nytt som faktiskt handlar om något. Men det känns ju jobbigt det med...

Hursomhelst så blev jag väckt tio i åtta av att familjen rörde på sig. Som vanligt. Seriöst, kan de inte bara låta mig sova?? Nåja. Jag har läst lite i min bok, sett klart Mushishi och tagit en kort promenad. Jag är inte ett så stort fan av dagens väder, om jag ska vara ärlig. Det är liksom för varmt för att ha en jacka och för kallt för att inte ha det. Needless to say, slaskvåren är inte min favoritårstid.

~

Mushishi är underbar <3

Åh herregud, jag vill bara sova. Sova länge. Blev väckt av att mor och far fick för sig att städa imorse halv nio. Sedan dess har jag kommit på att jag inte är något stort fan av dammsugare.

Nu är man ju uppe hursomhelst, och ska snart till stan med nyss nämnda människor + lillebror och handla lite saker. Brorsan ska ha jeans, och så ska vi köpa födelsedagspresent till mamma. Behöver inte följa med egentligen, men jag har ändå inte så mycket annat för mig.

Igår blev det en tidig kväll. Åkte hem med 20.40-bussen så då var jag hemma redan några minuter efter nio. Jag älskar bussarna som går efter E4-an. Man sparar typ tjugofem minuter på att inte fara över Täfteå. Synd bara att de bussarna inte går särskilt ofta.

Jag kommer verkligen aldrig ihåg att lägga upp någon bild!! Tvivlar på att mitt minne fungerar korrekt!!

~

Uppsatsen vi skriver på engelskan handlar om TV. Därför en bild på en TV. Pallar inte vara komplicerad.

Fan, fan, FAN.

Jag svär inte. När jag svär har jag en anledning. Min anledning är att jag bara fick VG. Hur tusan kunde jag bara få VG?? Hur?? Jag fattar inte. Det här sabbade totalt min vecka - nu måste jag vara jätteaktiv på lektionerna och få MVG+ på de andra religionsproven. Om jag inte får det så kommer jag inte få MVG i religion. Och om jag inte får det så kommer jag inte komma in på läkarlinjen.

Jag är körd.

FAN FAN FAN.

Kom på att jag inte tog med någon bild.

Så jag lägger upp tävlingsaffischen här.

Kom på något smart: tydligen så förändras ju inte fonten när man klistrar in något från Pages i bloggen. Så jag tror jag ska göra det från och med nu. Det känns mer originellt, liksom. Finns säkert något man kan göra på bloggen för att ändra, men jag är inte så teknisk att jag vet vad det är för något...

Nu är jag hursomhelst på skolan, med en lång dag framför mig. Fram tills halv nio ska jag plugga medicin och läsa lite i min bok, hade jag tänkt. Sedan blir det spanska, historia och lunch. Lunchen ska tydligen vara fisk på norrlandsvis eller korv stroganoff. Hoppas jag får det sistnämnda. På håltimmen efter lunchen ska jag ta itu med matten, sedan är det bara religion och svenska kvar. Efter skolan bär det av till stan ett tag - ska kolla på prisutdelningen till novelltävlingen, och se vem som vann. Den skulle börja klockan fem och hålla på i tre kvart, så det blir väl att ta bussen som går halv sju. Väl hemma blir det lite mer medicinplugg, och sedan att gå och lägga sig.

Förhoppningsvis hinner jag med att slänga ihop några inlägg, också.

Nobody knows who I really am

I never felt this empty before

And if I ever need someone to come along

Who’s gonna comfort me, and keep me strong

We are all rowing the boat of fate

The waves keep on coming and we can’t escape

But if we ever get lost on our way

The waves would guide you through another day

Nobody knows who I really am

Maybe they just don’t give a damn

But if I ever need someone to come along

I know you will follow me, and keep me strong

And every time I see your face, the oceans heave up to my heart

You make me wanna strain at the oars

And soon I can see the shore

I want you to know who I really am

I never thought I’d feel this way towards you

And if you ever need someone to come along

I will follow you, and keep you strong

And every time I see your face, the oceans heave up to my heart

You make me wanna strain at the oars

And soon I can see the shore

We are all rowing the boat of fate

The waves keep attacking, and we can’t escape

But don’t you think it’s beautiful anyway

Don’t you think it’s beautiful anyway