Elina Vikström

Det finns egentligen inga ord för att beskriva hur lycklig jag är just nu. Jag är sötsugen, halvtrött och opeppad på plugg, men av någon anledning känner jag mig ändå väldigt lycklig. Det är något speciellt med att sitta vid köksbordet omgiven av sin familj, kanske är det vissheten om att man inte kommer att kunna sitta så för alltid. Tiden passerar ju, sekund efter sekund, minut efter minut, timme efter timme, dag efter dag. År efter år. Och så, en dag, så kommer inte familjen vara komplett längre. Inte som den är just nu.