Elina Vikström

Ännu en dag har nu passerat. Och det var faktiskt en väldigt bra dag, anser jag själv. På morgonen lyckades jag ta mig upp utan större problem, började på medicinarbetet, lyssnade på en vikarie som pratade om hur viktigt det är att tänka efter hur man spenderar sin gymnasietid, åt två ostfrallor till lunch (+lite ris), slutade tidigt från samhällskunskapen. Kom precis i tid till bussen, och var därför hemma redan klockan två. Det känns otroligt härligt eftersom man i vanliga fall inte kommer hem förrän fem eller något sådant.

Väl hemma slappade jag framför datorn och tog sedan bussen in till stan igen. Var där ungefär vid fem, gick förbi biblioteket och träffade på Kim. Vi bestämde att vi skulle äta middag tillsammans och jag strosade runt på biblioteket under tiden hon var på Apoteket.

Detta är historien om min bibliotekstur: Hittade fyra mangaböcker och lånade dem. Stoppade ner nyss nämnda böcker i väskan, och kom sedan på att jag borde låna en bok till medicinarbetet. Hittade ingen bra bok på medicinavdelningen, och tänkte att jag skulle passera historieavdelningen (eftersom jag arbetar om pest). Där hittade jag en bok om slaveri som jag blev intresserad av och lånade. Fick ett ryck och ville låna något om religion, och passerade därmed etik/psykologi-hyllan. Hittade i denna hylla boken ”Slumpen är ingen tillfällighet”, som Sofia rekommenderat, och lånade den också. I religionshyllan hittade jag en bok om grekisk mytologi som jag lånade, mot bättre vetande.

Sedan ångrade jag att jag inte köpt någon påse, utan istället proppat ner allt i väskan. Fick dessutom Boktjuven av Elin P i födelsedagspresent! Yay! Tack, Elin!

~

And I’m back, after a long abscence. I’ll write this in English, just because I want to (and English sounds much better than Swedish). Just because I decided to do that, I’ll probably make a lot of grammatic errors... oh, irony of life.

I’ve come to the conclusion that there is a corpse in a wall in school. The walls are exactly that kind of walls. Anette said that the corpse is in another room, though, and not in this one.

And... And... Dammit, what should I write now?? It’s really hard when you haven’t written in a while. So whatever, I’ll just stop here. See ya.

Och så har ännu ett år av livet gått. Det känns både vemodigt och härligt på samma gång. Jag är tacksam över det liv jag har, och att jag har fått ännu ett års levnad, men samtidigt lite sorgsen, eftersom det betyder att det är ett år mindre kvar innan jag lämnar den här världen. Men det är väl det förstnämnda som dominerar. Jag är inte tillräckligt gammal för att tänka på döden ännu.

Så här började min första dag som sjuttonåring: jag tappade mjölkpaketet i golvet och var tvungen att torka upp typ en halvliter. Inte kul. Resten av dagen gick bättre. Fick lite godis och en Illustrerad Vetenskap av brorsan, och Shutter Island på DVD av min kära vän Elina! Tydligen kostade den bara 34 kronor... äckligt bra pris.

Själva födelsedagsfirandet blir senare, när både mamma och pappa kommit hem från jobbet. Det blir tacos till middag (det har jag bestämt), och sedan äppelpaj istället för tårta (eftersom det är mycket godare).

Nu ska jag laga mat!! See ya! Och tack för alla gratulationer!!

Och så har man totalt hjärnsläpp angående vad man skulle kunna skriva om igen. Jag kan nämna att jag fyller år imorgon, men det är inte som om jag har så mycket att säga om det, liksom. Det är ju inte som när man var liten och tjatade på folk om det i två veckor i förväg. Fick för övrigt ge brorsan instruktioner om vad han ska köpa till mig, eftersom han inte hade någon aning själv.

Just det! Kan nämna att jag idag läst ut ”Veronika bestämmer sig för att dö”. Kan även nämna att det är en av de bästa böcker jag läst, och att alla borde läsa den. Nu ska jag hugga in på ”Momo eller kampen om tiden”. Har velat läsa den ett tag, inte för att jag vet så mycket om vad den handlar om eller något sådant, utan att jag fick den rekommenderad för mig någon gång i mitt förflutna. Om jag ska vara ärlig kommer jag inte ihåg vem som rekommenderade den, men whatever.

Seriöst, det finns alldeles för många böcker jag måste läsa.

Jag hinner inte~

Hm, nuförtiden känns det som om jag aldrig har något att skriva om. Det intressanta med det påståendet är att jag inte direkt hade något speciellt att skriva om från början heller, men då flöt det bara på, till skillnad från nu. Det kanske har något att göra med vädret...? Nu är det ju mycket ljusare ute, och jag blir alltid stimulerad att skriva (vare sig det handlar om noveller eller skolarbeten) när det är mörkt. Vilket i sin tur ibland lett till att jag fått inspiration till att skriva någon random historia klockan ett på natten.

Hursomhelst: Detta band upptäckte jag igår av en slump, och blev besatt på en gång. Och jag måste säga att jag älskar denna musikvideo, trots att den är... som den är.

~

Ååh, det är så underbart att vara ledig!! Det som är mysko är väl att man automatiskt blir pigg när man har lov, och sedan jättetrött igen så fort lovet är över. Men det pallar jag inte bry mig om, för jag har en chokladhare!! Den var jättedyr, 20 spänn (ja, jag vet att jag är snål), men jag hade bestämt mig för att äta en i år. Har aldrig gjort det förut, så jag är förväntansfull. Nog för att den lär smaka som all annan choklad, men ändå.

Om fyrtio minuter bär det av till stan för mig. Ikväll är det Great Joys vårkonsert klockan sju på Vasakyrkan, på Vasaplan. Det är gratis entré, så ni har ingen anledning att inte fara dit! Det kommer att bli helt fantastiskt ^_^

Reflekterar för tillfället över hur mycket utropstecken det blev i det här inlägget.

Du är körd, lilla hare.

Har inget intressant att skriva om för tillfället, så jag nöjer mig med att skriva om något jag fick veta igår: de tänker göra en Bleach-film.

Och nej, ingen vanlig anime-film i Japan - de tänker göra en live action-film i HOLLYWOOD. Jag protesterar! Demonstrerar!! Matvägrar (okej, kanske inte det då)!!! Samlar ihop protestlistor!!!! De får inte förstöra ännu en serie med denna behandling!!!!! Japanska live action-filmer brukar inte vara någon höjdare... och vad ska man då säga om amerikanska...?

Nåja, jag säger er detta, amerikanska filmskapare: lycka till med att göra en film av en serie som håller på i mer än 132 timmar (det kommer nya avsnitt hela tiden) med fler än tvåhundra karaktärer och scener som dessa som dyker upp hela tiden:

... som inte skrev något inlägg igår. På morgonen hann jag inte (annars skulle jag ha missat bussen), på håltimmen orkade jag inte, efter skolan var jag på stan och hade inget internet, och på kvällen kom jag hem sent och hoppade direkt i säng. Sådana var omständigheterna. Jag har ändå dåligt samvete, förlåt!

De här två sista dagarna känns så otroligt slappa! Har inget prov eller någonting (förutom att vi ska skriva en saga på spanskan, men det gills inte eftersom vi inte måste plugga till det). Just nu sitter jag på skolan och lyssnar om och om igen på ”Till en ängel” av Sonja Alden så att jag ska ha lärt mig den utan och innan till imorgon kväll.

Förresten! På fredag kväll klockan 19, kom till LUFF på Vasakyrkan, och på lördag kväll klockan 19, kom till Great Joys vårkonsert på Vasakyrkan. Det blir jättekul, jag lovar. :)

~

Känner mig för tillfället otroligt lyckad - av någon anledning tryckte jag på ”spara inte” istället för ”spara” vid slutet av lektionen, så allt jag skrev försvann i tomma intet. Ska jag vara ärlig, så fattar jag inte vad som hände. Jag skyller på att jag lyssnade på en låt samtidigt (den förhäxade mig med sin awesomehet). Nu är det hursomhelst håltimme innan engelskan börjar. Egentligen borde jag väl använda tiden till att räkna matte, men jag känner verkligen att jag inte orkar just nu. Gör det när jag kommer hem istället.

Förresten så har jag ”börjat” spåna på sagan vi ska skriva på spanskan. Ska skriva en extremt flummig och kort saga. Så här ska det vara:

1. Hjältinnan Alya träffar trollkarlen Remi.
2. Remi erbjuder sig att betala en stor summa pengar till henne om hon hjälper honom att döda den onde trollkarlen Nashin, som är ute efter världsherravälde.
3. På väg mot Nashins slott stöter de på ett troll som är utsänt av Nashin för att döda Remi.
4. Alya och Remi springer hela vägen till slottet, jagade av trollet. Trollet svimmar tillslut av utmattning, och när Alya och Remi väl är framme är de mycket trötta.
5. Nashin kommer ut ur slottet och blir ögonblickligen kär i Alya. Alya blir ögonblickligen kär i Nashin.
6. Alya dödar Remi med en sten, och gifter sig med Nashin.
7. De blir världens nya kung och drottning, och lever lyckliga i alla sina dagar trots att nästan hela befolkningen dör av svält.
8. Snipp snapp snut, så var sagan slut (colorin colorado este cuento se ha acabado)

Nej nej, den här sagan är absolut inte miserabel och överkonstig och icke-sago-aktig och karaktärerna är minsann inte överskumma alla tre (trollet gills inte).

The end is Near.

Observera tjusningen med internskämt ^__^

Och så var man tillbaka igen! Eller rättare sagt, jag var tillbaka från körresan igår klockan tre, men jag var helt enkelt alldeles för trött för att skriva något inlägg.

Körresan i sig var superb. Efter att ha åkt specialbeställd buss till Övik for några till Paradisbadet och resten (inklusive jag och några av mina kompisar) gick på stan. Jag var på jakt efter en vårjacka och hittade en lämplig kandidat, men jag köpte den inte. Jag är inte en sådan människa som gillar att köpa första bästa av någonting. Det känns som att man alltid hittar något bättre dagen efter. Lyckades hitta ett par skor som jag förälskade mig i, men mina föräldrar förbjöd mig att köpa dem (rådfrågade via telefon). Så det hela slutade med att jag investerade i ett sudd, ”Veronika bestämmer sig för att dö” av Paulo Coelho och ”1Q84” av Haruki Murakami. På kvällen upptäckte jag min oförmåga att hantera en situation där jag måste hålla koll på fyra korthögar samtidigt och numera känner jag en stark motvilja när jag tänker på kanelburkar. Enough said.

Söndagens konsert gick finfint, trots att jag hade mer eller mindre ont i magen under hela dagen. Innan konserten, när vi repade, hade jag jätteont och var tvungen att lägga mig på en kyrkbänk och sjunga eftersom jag inte klarade av att stå upp. Samtidigt bad jag till Gud att göra min mage bättre så att jag skulle ta mig igenom gudstjänsten utan problem. Och, tro det eller ej, han besvarade mina böner. Oavsett om det var slumpen eller ej så hade jag hursomhelst nästan inte ont alls under själva konserten. Mitt solo gick jättebra, och jag tror att vi sjöng ”Let freedom ring” bättre än vi någonsin gjort förr. Var överhuvudtaget jättenöjd när hela grejen var över, och fikade i godan ro med resten av kören. Med fikat återvände även mitt magont, så hemresan var väl inte helt fantastisk kanske. Resten av kvällen spenderade jag i sängen med min dator och gjorde medicinarbete och läste Hungerspelen samt såg klart ”Level E”.

Min måndag kan man väl säga lite ditt och datt om. Var på jordnötsprovokation på sjukhuset och har därmed fått veta att jag kan äta jordnötter utan problem, vilket gör mig väldigt glad. Jag läste ut Hungerspelen, vilket gjorde mig väldigt glad (eftersom jag var nöjd med slutet). Jag gjorde färdigt medicin-KeyNoten, vilket gör mig väldigt glad. Men sedan var jag tvungen att vänta i totalt fem timmar och fyrtiofem minuter, vilket var väldigt långtråkigt.

~

All ära till folket som orkat läsa ända hit. Jag skulle nog ha givit upp vid ungefär hälften och kollat på någon blogg med en ägare som skriver kortare inlägg än så här...

Då har man fått lära sig något nytt igen, då. Sitter för tillfället på Iksu (även om jag inte kan lägga in inlägget förrän jag är inne på skolan). Hade sällskap av Sanna ett tag, men sedan skulle hon gå och göra kursprovet i MaA, så nu är jag ensam. Har suttit och jobbat på en KeyNote till medicinen (Nästan klar nu! Yay!) samt att jag har pluggat japanska ett litet tag. Har på så sätt fått lära mig att fredag, som på japanska är kinyôbi, också betyder gulddagen eller pengadagen. Det var lite kul. Alla dagar betyder något. I år fyller jag år på en tisdag, kayôbi, elddagen. Har även lärt mig hur man bygger upp meningar med verb i, och lite andra random saker. Hm. Jag är typ språknörd. Vill lära mig precis alla språk det finns att lära sig, men de språk jag prioriterar före de andra är (förutom spanska och engelska) japanska, italienska, latin och grekiska. Och så vill jag gärna lära mig franska också. Då har jag ju iallafall något att syssla med i framtiden om det skulle bli zombieapokalyps. Jag skulle gömma mig i biblioteket, lätt! Där finns det dessutom en massa lättillgängliga projektiler. Ska ladda upp med lagböcker i så fall, de fungerar säkert lika bra som tegelstenar.

Nu ska jag iallafall gå och träna. Chao.

~

Då var det uppsamlings/utvecklingssamtalsdag igen då. Tack vare att det är uppsamlingsdag slutar jag elva. Och sedan har jag utvecklingssamtal tio över fyra. Jamen det var ju kul. Baaara fem timmars väntan. Suck. Ska fara och träna och göra lite skolarbete. Och så har jag Hungerspelen med mig också, så då blir det nog några sidor lästa.

Ikväll blir det kyrkan, och imorgon ska jag upp tidigt. Ska på körresa med Great Joy till Övik, och ska vara i stan nio. Det har jag väl säkert skrivit någon gång redan, men jag skriver det igen bara för att liksom.

På tal om inget, det här var en liten text jag konstruerade under religionslektionen igår (inspiratiooon):

Det var detta jag sysslade med när resten av mitt sällskap spelade CoD. Känner mig faktiskt ganska nöjd med översättningen, synd att låten går i en så mörk tonart, annars skulle jag göra en fandub......

~

Akaku akaku akaku yurete

Yume no yume no hate e Hanarerarenai

Röda, röda, blodröda drömmar

Vi tar oss aldrig härifrån, även om vi ser slutet

Mou nando mo akiramete wa oshikorosu tabi

Ikiba no nai kanjou ga me o samashiteku

Kegare no nai sono hohoemi zankoku na hodo

Tooi sonzai da to wakaru yo

HUr många gånger har jag gett upp, jag har tappat räkningen

Har förlorat alla de känslor som jag älskade en gång

du har ett leende som vet precis hur perfekt det är

och du är så långt borta att det plågar mig

Ienai kizu kokoro mushibamu dake na no ni

Yami no (naka ni) ima mo (yadoru) omoi o osaekirenai

trots att ett oläkbart sår äter upp mig inifrån

så kan jag (inte) glömma bort (glömma bort) de mörka tankar som finns inom mig

Akaku akaku akaku yurete

Yume no yume no hate e

Deatte shimatta unmei ga mawaridasu

Dare mo dare mo shiranai himitsu

Ochite ochite ochite

Mou modorenai tsumi o kizande mo kitto

Röda, röda, blodröda drömmar

vägen är suddig framför mig

ödet började verka när jag mötte dig

En hemlighet som inte nått någons öron

Hela min kropp skälver

Det är en avgrund jag inte kan backa ifrån, jag vet

:

Kodoku no fuchi arukinagara sukuwareteita

Donna toki mo kawaranai RIARU na hitomi

Demo hikari ga mabushii hodo umareru kage wa

Fukaku iro koku shinobi yoru yo

Jag blev frälst när jag vandrade på avgrundens rand

av ett par ögon som visade mig precis hur verkligheten är

men skuggan visar sig endast när solen är uppe

den drar sig långsamt närmare mig

Futatsu no kodou marude awase kagami you ni

Niteru (keredo) chigau (itami) mugen ni tsuzuiteiku

Två hjärtan slår precis i takt med varandra

De är lika (men) ändå (olika), de slår båda i evighet

Akaku akaku akaku moete

Subete subete keshite

Kanau koto no nai maboroshi ga ugokidasu

Tsuyoku tsuyoku hakanai yoru o

Koete koete koete

Nogarerarenai tsumi ni oboretemo kitto

röda, röda, blodröda flammor

äter upp allt i sin väg

och en dröm om framtiden förverkligas

Den flyktiga men ändå långa natten

kommer att ta slut någon gång

Men mörkret finns kvar, jag kommer aldrig kunna fly, jag vet

Akaku akaku akaku yurete

Yume no yume no hate e

Deatte shimatta unmei ga mawaridasu

Dare mo dare mo shiranai himitsu

Ochite ochite ochite

Mou modorenai tsumi o kizande mo kitto

Röda, röda, blodröda drömmar

vägen är suddig framför mig

ödet började verka när jag mötte dig

En hemlighet som inte nått någons öron

Hela min kropp skälver

Det är en avgrund jag inte kan backa ifrån, jag vet

Haha, det var typ bara hälften av klassen (om ens det) som klädde ut sig... Fotot blev (förhoppningsvis) lyckat, iallafall. Det promenerar folk som klätt ut sig till Oskar Önneby (eller nördar... jag är inte säker) och folk i togor runt i skolan. Hade ändå hoppats på fler utklädda, men men. Sådant äro livet.

Nu är det historia, vi ska börja på något grupparbete om 1800-talet. Om jag ska vara ärlig, så känner jag mig måttligt peppad på grupparbete. Känner mest för att snöa in mig och plugga inför prov i mitt rum. Sådär lagom social.

Nu är det maskeraddag! Har faktiskt inte sett så många utklädda än, men det är ju bara bra. Mindre konkurrens. Själv har jag klätt ut mig till mimare (som synes på bilden). Stod framför spegeln i tjugo minuter och försökte få till det bra. Det intressanta är att jag måste åka buss hem. Kuuul. Kommer att bli totalt utstirrad. Tack och lov att det är vattenlösligt smink iallafall, då kommer det åtminstone inte bli svårt att ta bort. Har dock en känsla av att mitt ansikte inte kommer att uppskatta den här dagen. Får köpa en fuktmask sedan, eller något sånt.

Förresten! Fick veta igår att jag ska till Övik på körresa i helgen. Trodde att det var nästa helg, men jag hade tydligen fått allt om bakfoten... nåja, det blir ju kul ändå. Ska sjunga solo, yay (bekräftelselängtan eller...)!

Första lektionen är spanska. Det är bäst för dig att du klätt ut dig, Lotta! Jag vill inte vara ensam!!

~

Gillar verkligen att jag var helt klar (bäddat sängen, klätt på mig, ätit etc.) när klockan var 25 över 6. Så, nu har man lite (ok, mycket) tid att spendera. Får skjuts av mamma in, så jag ska helt enkelt sitta på skolan och kolla igenom samhällskunskapen. Var helt inställd på att plugga hela kvällen igår, men det blev liksom inte så. Hade varit och tränat efter skolan, så jag kom inte hem förrän halv sju. När jag ätit och så så var klockan redan kvart i sju, och då kände jag liksom inte för att plugga. Lät ungefär såhär: ”Jag chillar lite nu och så pluggar jag sedan. Det finns ju inte hur mycket som helst att göra på internet, jag blir nog uttråkad snart.” Blev jag det? Ja, men inte tillräckligt för att ha ro att sätta mig ner och plugga. Förhoppningsvis så har jag tillräckligt med koll på det att jag får bra betyg ändå. Annars... går det illa. Men förhoppningsvis inte, som sagt.

Och jag tror inte att vi har någon dissektion idag! Yay! På schoolsoft står det bara ”förberedelse dissektion”, så jag antar att vi dissekerar nästa gång. Alltså, jag vet att det här låter snobbigt, men jag har inget som helst intresse av att gräva runt i en död fisk. Är den tillagad så kan jag äta upp den, men gräva runt i den och titta på fiskorgan... nej tack.

...hur kommer det sig att alla mina inlägg blir så långa nuförtiden?

~

Aaaj. Har jättemycket träningsvärk efter gårdagens idrottslektion. Och efter skolan blir det att träna - blir intressant att se hur det går. Men men, det är träning oavsett om det är plågsamt eller inte. Det första är nog till och med att föredra, då känner man sig extremt duktig.

Idag är dagen D. Eller vi kanske ska kalla det dagen H, för ”dagen för historieprovet”.  Kan utan större svårighet erkänna att jag känner mig någorlunda nervös. Har jobbat på under lektionerna, och sedan fått lära mig det jag skrivit där utantill, typ. Fanns inte så mycket mer jag kom på att skriva, så jag har istället koncentrerat mig på att plugga inför samhällskunskapsprovet imorgon. Om jag ska vara ärlig känner jag mig nog mer osäker på det än det här. Det känns som att jag kommer blanda ihop vad som får vilka följder, och vad som orsakar vad. Usch. Ekonomi är inte min grej. Det är först nu i gymnasiet som jag faktiskt har börjat tycka om samhällslektionerna, men det betyder inte att jag blivit smartare nu jämfört med i högstadiet.

Dessutom ligger Hungerspelen och stirrar på mig!! Jag vill läsa, vill, vill, vill, men hinner inte eftersom jag måste plugga inför de dumma proven. Åh, min kära bok, jag saknar dig så!

~

Haha, det var en intressant idrottslektion. Vi hade squash, och det gick ju lite som det gick, men det är inte det som är intressant. Det var tydligen så att det var något el-fel på Iksu, så när vi (jag och typ fem till) stod i handduk efter att ha duschat, så kommer två manliga elektriker och ställer sig mitt bland oss för att kolla något i taket. INTE KUL. Eller jo, men liksom... ändå... förhoppningsvis råkar man aldrig ut för det igen.

Och nu sitter hela klassen (förutom jag) och äter kladdkaka för att fira Sanna. Hm. Suger att vara allergisk.

~

Dare mo yurusazu ni, doko e yukeru darou? - Without forgiving anyone, where can I go? (Doubt and Trust - Access)

Jag har en känsla av att den här veckan kommer bli hektisk. På tisdag är det historieprov och på onsdag samhällskunskapsprov. Sedan måste vi se till att göra klart medicinarbetet i veckan också, d. v. s. KeyNote och skriftlig rapport ska vara klara. På fredag blir det utvecklingssamtal, och det är ju iallafall skönt. Blir nog inte en så aktiv dag.

Hade en jätteskum dröm inatt, förresten. Jag och Elina skulle ha idrott med NO-läraren jag hade i femman, och hade en kvart på oss innan lektionen började. Först kunde jag inte hitta något ledigt skåp, sedan insåg jag att både tjejer och killar bytte om i samma rum. Så, samtidigt som man försökte dölja sig själv så mycket som möjligt, bytte man om, och det gick inte heller bra för mig. Ett exempel: först tog jag på mig mjukisbyxorna, sedan tog jag av mig dem eftersom det skulle bli för varmt och tog på mig träningsbyxorna istället. Efter det tog jag på mig mjukisbyxorna igen, och fick sedan också ta av dem igen. Plus lite annat. Kort sagt gick det inte bra, så vi kom försent. Läraren blev arg och tvingade oss att söka upp en bok om ledbesvär som straff (vi använde den som ursäkt för sen ankomst). På något sätt så tog lektionen slut under tiden vi fortfarande sökte, så vi slapp lämna den till henne. Istället hamnade vi i den tomma idrottshallen tillsammans med tre människor jag aldrig sett förut, och de började sjunga på en låt jag tycker om (fast just nu kommer jag inte ihåg vilken det var......). Under tiden de diskuterade låtens mening väckte mamma mig, och jag fick reda på att jag sovit en timme längre än jag hade tänkt.

Långt inlägg for the win!

~

Jag börjar dagens inlägg med att säga att jag är äckligt hungrig. Det jag har fått i mig idag är totalt fyra rostade mackor, varav bara två av dem hade något sorts pålägg. Mamma håller på att laga tacos, det ska bli gott. Jag älskar tacos - det är en perfekt måltid. Man får ju välja att äta det man känner för, och undviker det man inte vill ha, så det kan inte bli något annat än perfekt (om det möjligtvis inte är så att man blandar   något extremt mystiskt).

Har varit med världens bästa Elina idag. Tog en långpromenad som fick oss båda att känna oss som gamla tanter i slutändan, varpå vi sedan satte oss vid datorn och fascinerades av Skuggteatern. Våran långpromenad orsakade mina fötter att dö fullständigt, och nu har jag en massa blåsor. Det gör hemskt fruktansvärt ont. Hoppas att det gått bort till imorgon, annars går det väl som det går på idrotten.

Ikväll blir det nog att plugga lite. Borde ha börjat med det redan igår, men jag orkade helt enkelt inte. Ska ju inte träna ikväll, så då har jag ändå en massa tid att fördriva. Lika bra att göra något nyttigt.

Åh, jag älskar lördagskvällar som denna. Fick middagen ganska sent, och sedan satt jag med familjen i en timma och trekvart och bara snackade... väldigt skönt faktiskt. Jag är rätt så dålig på att prata med familjen, när jag är hemma är jag oftast i mitt rum och läser/sitter vid datorn. Inte så jättesocialt kanske. Därför är det kul att, åtminstone en gång i veckan, bara sätta sig ner och prata om allt och inget.

Tror att jag ska dra fram min gitarr. Den har suttit och varit övergiven ett bra tag nu, poor thing. Hoppas att e-strängen gått till sig nu (så att det går att spela!). Fast egentligen borde jag väl plugga historia eller samhällskunskap. Men jag vill inte - det får vänta till tråksöndagen.

Har väl sagt (skrivit) detta tillräckligt många gånger för att ni ska bli trötta på det, men jag måste verkligen börja skriva fler inlägg. Själv blir jag jätteirriterad om ingen av bloggarna jag besöker lagt upp något nytt, och det är inte bra att kasta sten i glashus.

Kan ju börja säga att det var en väldigt trevlig kväll igår (även om jag blev lurad av Linnéa). Satt med Elina (andra Elina) på Kafé Station i typ en timme, sedan kom Emmy och så satt vi där ett tag till och snackade. Det blev middag på Frasses, sådär lagom nyttigt. Efter ett besök på Hemmakväll gick vi till kyrkan, hade andakt och såg ”I rymden finns inga känslor” i en överfull soffa. Den var faktiskt mycket bättre än vad jag trodde, hehe. For med 21.45-bussen hem och lurade Sofia att jag inlett ett förhållande med en av människorna från kyrkan. Yay, jag lyckades lura åtminstone en människa. Stolthet.

Vaknade av att pappa dammsög, och fick tio över tolv en påminnelse om att jag skulle fara på isshow klockan två => panik!!

Yay för trådlöst internet på bussen! Funderade på att skriva mitt första buss-inlägg, men avstod. Min hjärna klarar inte av pages-dokument när jag sitter i ett fordon som rör på sig. Det blir för mycket vitt. Hm, fast det skulle å andra sidan lösa sig om jag gjorde skärmen negativ. Hursomhelst: det blev inget buss-inlägg.

Just nu sitter jag i skolans entré med Madde och konstaterar att datorn har gjort mina sociala kunskaper ännu mindre än de var från början. Suck. Så kan det gå.

Nu blir det engelska, och sedan lär jag sätta mig i något grupprum med Linnéa och Sanna och troligtvis plugga japanska. Får väl se vad som händer.

~

Gaaaah. De enda karaktärer jag känner igen av dessa är Watahiko, Yumichika, Grell, Aidou och Lelouch, men det räcker för att jag ska fascineras över Jun Fukuyamas talang för röstskådespeleri.